Stenläggning som ligger still – det är underlaget som avgör

Börja med att gräva ur. Matjord bär inte, så all mylla ska bort ner till fast botten. Hur djupt beror på vad ytan ska tåla. En gång i trädgården klarar sig med runt 20–30 centimeters uppbyggnad, en uppfart där bilen ska stå behöver ofta 40 eller mer. På styv lera lägger vi en fiberduk i botten så att gruset inte blandas ner i leran med åren. Sedan byggs det upp i lager. Grövre bergkross längst ner, finare bärlager närmast ytan, och varje lager packas för sig med vibratorplatta. Det är packningen som ger bärigheten – ett lager som slängs i och packas i ett svep sätter sig alltid. Glöm inte fallet. En stenlagd yta ska luta ungefär en till två centimeter per meter, bort från huset. Vatten som blir stående på plattorna fryser till is på vintern, lyfter stenen och gör ytan hal. Ovanpå bärlagret kommer ett tunt lager sättsand eller stenmjöl som dras av med rätt fall, och först därefter stenen. Fogarna sopas med fogsand och ytan vibreras en sista gång så att stenarna låser varandra. Kantstöd är den detalj som oftast hoppas över. Utan en fast kant – kantsten, en gjuten kantbalk eller åtminstone en nedgrävd stålkant – vandrar de yttersta stenarna utåt och fogarna öppnar sig. Vill du göra jobbet själv är det underlaget du ska lägga tiden på. Vill du att vi gör det kommer vi gärna ut, tittar på marken och berättar vad som behövs för just din tomt.